Ett synnerligt märkligt besök inom landstingets väggar

Har nyligen delgivit sagan om en axel, om någon inte lyckats lista ut vems axel det var behövs nog en kurs i slutledningsförmåga, om det nu finns någon sådan.

Här kommer nu andra delen i sagan, förhoppningsvis även den avslutande delen.

Kylan låg i luften och ett besök på stadens vårdcentral var inbokat. Strax efter lunch var det alltså dags. Att träffa doktor Flum (Lars hette han egentligen, efternamn okänt, men efter 10 minuter så hade jag lyckats döpa om honom till Flum).

Allt gick bra till en början. Han sträckte fram armen för att hälsa med ett fast handslag sådär som vissa är en baddare på. "Hej Linda, Lars heter jag". Och så tog han mig i hand. Den var blöt. "Ursäkta, men jag har precis tvättat händerna" (Hade han månne glömt handdukens funktion? Detta förtäljer inte historien.)

Jag ombads slå mig ner i besöksstolen inne på hans rum. "Jaha Linda, varför är du här idag då?" "jo, farbror doktorn, förra veckan sa doktorn att jag skulle komma även denna vecka och få spruta nr två, så därför sitter jag här idag" varpå han frågar "Men behöver du en andra spruta då?" och jag svarar så snällt som möjligt "Ja, det vet jag inte?! (I mitt stilla sinne att det ligger inte i min befogenhet att bedöma det).
Men så blev det som det blev. Han läste lite som hastigast i journalen att jag tydligen tränade på gym och att det kunde vara en av anledningarna till att jag ådragit mig en rätt stor muskelbristning i axeln.
"Ja, jag tränar också på gym" säger doktor Flum. "Även jag har märkt att man ibland får spänningar i axeln efter ett hårt pass". (Jag nickar något sånär instämmande).
På något sätt kom diskussionen in på bilar och körningar. "Det kan ju även vara som så att när man kör bil längre sträckor så blir även det en ansträngning för axeln" säger han och fortsätter "Jag satt i söndags och körde 10 timmar i sträck, från Mantorp- om du vet vart det ligger? I småland, och det spände i mina axlar när jag var framme här i Övik. Men inte tänkte jag på att stanna och sträcka på mig inte. sedan blir man ju även spänd eftersom man måste vara vaksam på poliser och sånt".
Varpå han får idéen att demonsterera sina bortsvävande tankar. Här kan ni nu, kära läsare, ta fram ett scenario i huvudet av hur en doktor för underarmen upp och ned jämte kroppen, ungefär som när man lyfter vikter. Doktor Flum säger: "Tänk dig såhär, Linda, att när du för armen upp och ner på detta sätt så har du cirkulation i hela armen, även i axeln. Men föreställ dig då att vid bilkörning så spänner du armen i ett visst läge, raka händer med en lätt böj vid armbågen. Det doktor flum sedan gör (fortfarande i viktlyftningsposition) är att ta tag i undersidan av skrivbordet, ger ifrån sig ett slags stön "ÅHHH" och förklarar att "I den här ställningen går inte cirkulationen runt i hela armen, den stannar av på något sätt. "Mhmm, ja jag förstår" säger jag.

Efter detta är det dags för sprutan. Han går ut och hämtar det han behöver för att se mig lida och kommer lika snabbt tillbaka igen. Ber mig att ställa mig upp (!?) vilket jag även gjorde. Jag ska alltså få sprutan ståendes. Tänkte inte så mycket på det, förra veckan hade det gått snabbt och smärtfritt och kände knappt någonting.
Så sticker han nålen genom huden och jag står där och väntar på att det ska bli klart. Men det blir inte klart. Han står i vad som kändes en evighet (även om det kanske bara var 15-20 sekunder). Mitt på hållet frågar doktor Flum "Hade du tänkt svimma?" varpå jag svarar "nej nej, inte alls". Så går det en evighet till och sprutan är fortfarande kvar i axeln. "Eller förresten, jag måste nog hålla mig i något" säger jag. Tar tag i ryggstödet på besöksstolen och överlever tills dess att sprutan har lämnat min axel. Då ber han mig sätta mig ner "du ser lite skakig ut" säger han. (Det är jag också tänkte jag) men satte mig snällt ned.

Han sätter sig ner på sin kontorsstol, tar fram sin snusdosa av märket Catch liquroice (lakrits) och petar in en prilla under läppen. (Jag blev chockad, faktiskt. En doktor som snusar är väl kanske inte så ovanligt, men en doktor som snusar när han har besök?!) och frågar vad jag arbetar med. "Jo, du ser dr. Flum, till vardags arbetar jag som biståndshandläggare" sa jag inte, dock sa jag att jag jobbade som biståndshandläggare.

"Du vet det Linda, för att motverka denna typ av muskelsmärta så finns det enkla knep att använda sig av i vardagen. Bland annat är det bra att så ofta du får möjlighet pendla med armarna efter att ha suttit stilla länge, för att få till cirkulationen. Sedan kan du ju använda dig av ZON-spray eller värmekudde, det är också bra. Träning är det bästa för då tränar du upp muskeln och även det ökar blodcirkulationen. Massage är också bra, så du får be pojkvännen (!?) att massera dig, gärna en fredagskväll framför brasan för att göra det hela lite mysigare" sa doktor Flum
Min hjärna hade vid det laget slutat fungera så fick bara fram "Ja, det ska jag tänka på..."
Sedan fick jag klä på mig och gå. Jag flydde.

1. Han skulle visa upp sina biceps (han var ju noga med att påpeka att han tränade på gym)
2. Varför ville han poängtera att han bodde i Mantorp?
3. Han verkade nästan vilja att jag svimmade under sprutsessionen (Ville han månne rädda mig?).
4. Vem FAN ger en spruta till någon som står upp?!?!
5. Försökte han på allvar luska ut om jag hade pojkvän? (vilken vinning skulle de ge honom?!)

Det var en lustig filur den där dr. Flum

Slipper iaf den tredje, sista sprutan. Jag var rätt återställd som det var.
Men nu är jag istället skadad på ett annat sätt.

För er som saknar slutledningsförmåga kanske även har svårt med ironi? För att klargöra något, detta inlägg bör läsas med en gnutta ironi, annars blir det bara en jävla massa ord.