Jag måste helt enkelt bara erkänna att en människa kan ha så fel...så fel fel fel...I detta fall syftar jag till mig själv. Jag hade verkligen så fel.

Inte för att det på något sätt tillhör ovanligheterna, men det här var verkligen inte vad jag hade förväntat och trott för ett halvår sedan. Att jag bara släppte iväg det vind för våg, förblindad av något helt annat.. något som visade sig vara vad det inte visade sig att vara.
Jag funderar dock varje dag, är det värt det? Är JAG värt det? det är så vackert..

Det som är vackert föder osäkerhet.