När även det enkla blir svårt...

Så ser det ut omkring mig nu. Den enklaste sak förvandlas till den tuffaste av strider. Livet, människan och hela världen går ut på en sak, att äta eller ätas.
Inget och ingen kan fungera komplett tillsammans, då processer runt omkring gör det omöjligt för den enskilde att anpassa sina värderingar och erfarenheter efter de konstruktioner som byggs upp och som även uppfattas olika från person till person.

Det som är självklart skrivet för en person är inte det för en annan. Det är så man måste tänka. Inget och ingen kan fungera utifrån vad man själv vill, även om vissa saker av allmän uppfattning bör ses som självklara. Undrar man något så borde man fråga, inte bara ta för givet. Saker och ting är inte som det brukar vara. Det var inte oväntat. Men det är frustrerande och irriterande, den sista som märker det är individen i fråga själv. Och det finns inget som tyder på att hon och/eller han märker det förrän allt är överspelat och förlorat. Frågan man bör ställa sig är; Vad finns kvar då?
Svårt att reflektera över när det för tillfället inte finns en tanke om framtidens baksida. Den existerar inte. Den kommer inte att existera förrän den är verklighet. Och då är allt överspelat, dock inte glömt och antagligen inte förlåtet. -Eller?

Inget är konstant, livet förändras i relation till de processer som ständigt och alltjämt pågår runt omkring oss.
Det enda som vi bör vara försiktiga med och skydda som den enda sanningen är vår självbevarelse. När den inte längre finns, då kan man lika gärna lägga sig raklång ner och dö.
Då finns det inget att kämpa för längre.

I övrigt lever både jag och vovve och mår bara som bäst. Livet känns, trots allt, rätt bra :)