Men han har kliat sig ovanligt mycket under en väldigt lång tid. Så länge jag kan minnas kan man säga.
I somras fick han en svampinfektion i örat som krävde veterinärhjälp. Då påpekade de att han såg väldigt knepig ut i pälsen (tunnhårig, förhårdnader, utslag osv). De föreslog att han skulle genomgå en utredning för att se vad problemet låg i.
Sagt och gjort, första utredningstillfället gjordes för ungefär en månad sedan, då huvudsyftet var att se efter om han hade någon parasit i pälsen, (Demodex som är hårsäckskvalster samt rävskabb). Dessa tester kom tillbaka negativa, så nästa steg var att testa att byta foder till ett mer allergivänligt (och svindyrt) ett. Detta hjälpte inte nämnvärt så idag var det då dags för nästa steg i utredningen, nämligen ett pricktest.
Och där gjordes ett genombrott.
Han visade reaktion på 3 sorters kvalster, garderobskvalster, amerikanskt dammkvalster och främst spannmålskvalster. Utöver detta reagerade han även på någon form av ogräs.
Så med andra ord, min dogge är en allergiker.
Så då finns det några saker för att underlätta Bisons vardag.
Antingen så framställer man ett vaccin som han får ta en gång per månad, antagligen genom hela livet, eller det andra alternativet, att han får cortison som han får för att minska klådan. När veterinären förklarade detta blev jag lite rädd, hon sa att nackdelen med cortison är att det möjligen förkortar livslängden med ett par år, men att man får i det fallet vara glad att han fått leva ett drägligt liv utan klåda.
För tillfället känns det dock som att man vill testa med vaccin först, även om det är mycket dyrare, men känns ändå bättre.
Iaf, spannmålskvalster lever i torrfoder. Och det är just detta som Bison fått varje dag. Det yr upp i ansiktet och över pälsen och detta har medfört att han kliar sig mycket. För mycket.
Så det var snabba ryck i att ändra på detta. Tipset var då att man ska blötlägga torrfodret så att kvalster inte kan yra omkring, för det gör inget om han får i sig de små djuren, utan det är huden och pälsen som är allergisk.
Och ja, vad ska man säga om en mattokig liten hund som är van att få maten direkt i skålen?
Att han nu måste tvingas vänta tills kulorna har blivit blöta och sugit åt sig alla kvalster?
Det gillas INTE kan jag lova.
Han lämnade inte sin plats nedanför diskbänken för en sekund. Själv passade man på att vara lite huslig och sprang omkring med dammsugaren i högsta hugg. Vid ett tillfälle tittade jag in i köket...och vad ser jag?!:P
